Förbättra hanteringen av sexualbrottsfall
Omkring 25 000 sexualbrott anmäldes år 2020 men eftersom anmälningsbenägenheten är låg finns det ett stort mörkertal av övergrepp och våldtäkter som aldrig anmäls. BRÅ påpekar (2019) att det finns mycket att utveckla inom rättsväsendets hantering i ärenden om sexuellt våld.
Att anmäla är ofta en påfrestande process för den som har blivit utsatt. Även om personen som anmäler får träffa ett målsägandebiträde och poliser hen känner förtroende för upplevs det ofta som mycket jobbigt och återupplevande. Vi är i kontakt med många stödsökande som upplever att bemötandet inom förundersökningen och anmälan var bristfälligt. När det händer, kan anmäla i sig upplevas som ett övergrepp i sig. Därför är det sällan lätt att fatta beslut om att anmäla.
Vi har fått förtroendet att hjälpa en person att göra en polisanmälan. Vi har kontinuerlig kontakt under flera månader eftersom vi stöter på motstånd med anmälan.
Först är polisen skeptisk till att målsägande inte vill anmäla själv eller komma in och göra en muntlig anmälan. En målsägande har rätt att ta hjälp att göra anmälan och har rätt till att genomföra anmälan över mail eller telefon. Därefter lägger polisen ner anmälan utan att inleda en förundersökning. En förundersökning ska inledas när det finns misstanke om att ett brott har begåtts, vilket det finns för efter en överklagan återupptas förundersökningen och målsägande blir förhörd. Men här uppstår återigen brist på kvalitet i förundersökningen. Målsägandes förhör sker på telefon utan närvaro av ett målsägandebiträde.
Hur ska en målsägande känna tillit för polis och rättsväsende när hon inte får sina rättigheter tillgodosedda?
Hennes berättelse är inte ett unikt fall.
Brottsförebyggande rådet fastslår (2019) att det finns flera områden rättsväsendet behöver utveckla och bli bättre på för att säkerställa att utredningen håller en hög och säker kvalitet. Två av de punkter de lyfter är att rättsväsendet måste se till att förhören håller hög kvalitet samt förbättra bemötande och agerande för att minska risken att målsägande hoppar av processen. Brå rapporterar också att antalet målsägande som tilldelas ett målsägandebiträde har ökat men en väsentlig andel får tillgång till sitt målsägandebiträde efter första förhöret.
Ett målsägandebiträde finns där för att stötta målsägande. I det stödet ingår det att se till att polisen frågar relevanta frågor under förhöret.
Vi ser en brist i systemet. Vi ser en polis och ett rättsväsende som uppmanar den som utsatts att ta sig igenom den svåra och ofta tunga processen att anmäla det brott som har begåtts. Samtidigt ser vi en polis och ett rättsväsende som inte har kunskap eller omsorg nog om brottsoffret för att kunna ta emot anmälan och genomföra förhör på ett sätt som främjar förundersökningens kvalitet och brottsoffrets hälsa och välmående.
“I de flesta våldtäktsärenden är det förhör som är den mest betydelsefulla delen av bevisinhämtningen. Här är det viktigt att förhör faktiskt hålls med båda parter och med andra som kan bidra med information om vad som hänt. Men lika viktigt är hur förhören hålls och att det som sägs i förhören följs upp så väl som möjligt. Förhören måste ha ett tydligt fokus på de centrala frågorna när, var och hur, och de måste hållas med ett ”aktivt öra” för vilka följdfrågor som behövs” (BRÅ 2019)
Utifrån vad Brå skriver är det rimligt att tänka sig att kvaliten på förhöret är avhängig medverkan av både målsägande men också hennes biträde. Ett biträde som bör ha relevant kunskap om brottsmål och sexualbrott. Så ser det inte alltid ut idag. Ett målsägandebiträde behöver inte vara expert inom det brott hen ska företräda sin klient utan kan bli tilldelad ärenden hen faktiskt inte har expertis inom.
Föreningen Tillsammans tycker att det är oacceptabelt. Ingen utsatt ska behöva kämpa för att ens anmälan ska undersökas och ingen utsatt ska få ett målsägandebiträde efter sitt första förhör och det målsägandebiträdet som tilldelas ska ha god kunskap om det brott hen arbetar med.
Skrivet av: Emma Raask, verksamhetsledare
Källor: