Stöd och råd

Här har vi skrivit ihop lite tankar och råd till både dig som blivit utsatt för sexuellt våld, men även till dig som har en anhörig som blivit utsatt. Vill du ha stöd eller prata med någon kan du läsa mer om vår stödverksamhet här.

Alla människor är olika, det betyder också att hur vi reagerar efter det att vi blivit utsatta för sexuellt våld är olika. Det finns inte ett sätt att reagera på, och inte heller ett sätt som är bättre eller sämre. Tillåt dig själv att känna det du känner.

Det finns heller ingen annan än du som kan säga om det du varit med om var ”allvarligt” eller inte. Det är aldrig okej att röra någon annans kropp mot dennes vilja, och mår man dåligt så ska man lita på sin känsla. Är man osäker på om man ska anmäla eller inte så kan man också alltid kontakta den juristbyrå vi samarbetar med så kan du få råd från de, men våga lita på din magkänsla.

Det som dock är viktigt är att försöka våga prata om det, man behöver inte berätta för alla, men att ha minst en person som vet dit man kan komma och få prata av sig kan vara väldigt skönt. Det kan vara en vän, familjemedlem, lärare, kurator eller någon annan.

Många försöker efter övergreppet att förtränga och glömma det som hänt, vi båda försökte gå vidare med våra liv som ingenting hade hänt. Det fungerade ett tag men sedan kom vi båda till väggen, väggen som bestod av alla de känslor vi så länge tryckt undan. Vissa hanterar dessa känslor genom att gråta ut dem, andra pratar med vänner, skriver låtar, dikter, andra blir kanske arga. Oavsett vad så är det viktigt att hitta det sättet som passar dig för att släppa ut dina känslor, för de behöver ut.

Vanliga reaktioner tiden efter ett övergrepp

  • depression eller ångest
  • skuldkänslor
  • humörsvängningar
  • sömnproblem
  • koncentrationssvårigheter
  • ”flash backs”
  • problem med sexlusten
  • självskadebeteende (kan vara att man skär sig, dricker för mycket alkohol, tar droger, självskadebeteende genom sex etc)
  • sänkt självkänsla
  • det blir svårt att lita på andra
  • ont i kroppen (mage, huvud eller muskler)

En stor andel av oss som utsatts för sexuella övergrepp upplever allvarliga psykiska stressreaktioner någon gång efter övergreppet med posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, som en relativt vanlig följd. PTSD är ett allvarligt och långvarigt ångesttillstånd som kan uppstå efter svårt traumatiska upplevelser. PTSD yttrar sig på olika sätt, men har alltid inslag av tre typer av psykiska symtom: återupplevande, undvikande av det som påminner om händelsen och överspändhet. Det är därför viktigt att prata med någon som är utbildad inom psykologi, och har kunskap på området.

Skam och skuld

Många som utsatts för sexuellt våld lägger stor skuld på sig själv och kan ofta tro att det var ens eget fel. Tankar som ”jag borde inte druckit så mycket”, ”jag borde inte gått med hen hem”, ”varför sa jag inte ifrån mer”, ”varför slogs jag inte”. Vi har alla haft dessa frågor surrandes i vårt huvud, men det man måste komma ihåg att det är den som utför handlingen och kränker en annan människa som bär allt ansvar och all skuld. Det finns inget annat brott där man som brottsoffer får skulden, jämför med om du blivit rånad på sin telefon inte ifrågasätter folk varför man tog med sig mobiltelefonen hemifrån. Skulden är alltid gärningsmannens.

Det kan kännas skamfyllt att berätta om att man utsatts för sexuellt våld och vissa omständigheter kan göra det ännu svårare. Även om det kan kännas jobbigt så är det viktigt att komma ihåg att känns det inte okej för dig så försök våga berätta för någon.

Hjälp och stöd

Vi lyssnar alltid på dig, och hjälper dig också om du vill få kontakt med en kurator eller psykolog. Du kan också vända dig till kvinnofridslinjen, ungdomsmottagningen, kuratorn på skolan eller vårdcentralen. Känner du dig vilsen och inte vet vart du ska vända dig så är det bara att mejla oss på hej@foreningentillsammans.se, vi lyssnar alltid. Du kan även läsa mer om vår stödverksamhet här.

Stöd till gärningsmän

Om det är så att du utsatt någon för sexuellt våld kan du också få hjälp, det är aldrig för sent att ändra sitt beteende. Du kan kontakta Preventell, nationell hjälplinje vid oönskad sexualitet eller vända dig till din ungdomsmottagning. 

Om någon man känner har utsatts för sexuellt våld

Om en anhörig eller vän utsatts för sexuellt våld så kan det ibland vara svårt att veta vad man ska göra. Men det viktigaste är att visa att man tror på personen, visar respekt och lyssnar. Det kan också vara bra att fråga den utsatta hur den vill att man ska bete sig eller agera. Alla är olika så vissa kan behöva att man frågar ofta hur den mår, för att den inte ska känna sig ensam. Andra kan tycka att är påträngande och jobbigt med mycket frågor. Ibland kan det även vara så att önskemålet förändras över tid så det är viktigt även att ofta kolla av situationen. Får man stöd från anhöriga så är det lättare att gå vidare.

Många som drabbats lägger stor skuld på sig själva och därför är det viktigt att du som anhörig inte ifrågasätter och inte ställer frågor som ”varför gjorde du inte…” för tro oss, den tanken har vi själva redan tänkt tusen gånger.

Är det så att någon du känner inte säger något men att du misstänker att hen blivit utsatt? Så våga då fråga. Många vågar inte berätta men om någon frågar kan det ibland bli lättare att berätta. Och ibland måste man fråga flera gånger innan det kommer fram men det visar bara att du som anhörig bryr dig och vill hjälpa den utsatta.

Lyssna utan att döma den utsatta. Försök att inte lägga in personliga värderingar i vad som skett. Utan var där bara som stöd, ibland behöver man bara någon som lyssnar och en famn att luta sig mot.

Det kan ofta vara mycket svårt att stå bredvid och inte kunna förändra situationen. Som nära eller anhörig kan du inte fatta några beslut åt personen. Det är hen själv som ska fatta beslut för sin framtid och om man vill polisanmäla och hen måste få göra det i sin egen takt.

Låt hen veta att du gärna hjälper hen och stöttar hen om hen vill polisanmäla händelsen/erna och att du finns där oavsett vilka beslut hen fattar. Det är viktigt att hen känner att hen kan lita på dig och har en fast punkt i stormen. För att förenkla ännu mer kan det hjälpa den utsatta genom att bara vara fysiskt närvarande utan att behöva prata eller att bidra med praktiska saker som att laga mat eller städa. Detta kan hjälpa den utsatta att känna att allt omkring hen inte faller samman.

Bjud gärna på dig själv, men lägg inte på hen dina egna erfarenheter. För vissa kan det dock vara skönt att hjälpa andra med problem för att själv känna sig starkare. Att berätta om egna liknande erfarenheter kan också hjälpa den utsatta att inte känna sig ensam. Fråga dig fram. Det viktigaste är att du lyssnar, bekräftar och tar emot. Bara att berätta om sin situation kan vara ett stort och svårt steg för personen. Och bara det kan ta otroligt mycket mod och styrka att göra.

Tipsa gärna personen om var hen kan få rådgivning: den lokala ungdomsmottagningen, skolans kurator, kvinnojouren/ tjejjouren, brottsofferjouren etc. Du kan även mejla oss om du vill ha tips och råd på vart man kan vända sig!