Blog

Reflektioner från sista dagen i Almedalen!

Idag hade vi vårt sista seminarium vilket jag var med och medverkade på. Det jag fick göra var att berätta min historia samt svara på frågor och resonera kring mina erfarenheter men även varför jag upplevde svårigheter i samband med min anmälan.

Hela dagen som sådan var allmänt emotionell eftersom jag talat om mina värsta trauman varje dag redan under veckan. Det var otroligt skönt och givande för mig att berätta min historia som jag gjorde under två seminarier. Däremot var jag inte beredd på att uppläsandet av min historia som jag beskrev mer detaljerat och målande skulle göra mig betydligt mer känslosam att framföra, än vad jag blev av att berätta min historia fritt som jag gjort tidigare under veckan.

När jag läste min berättelse som jag skrivit kunde jag känna smärtan som jag kände då. Det var som att jag fördes tillbaka till där jag var då det skedde och när jag läste andra stycket kände jag tårarna börja komma. I ett försök att inte börja gråta eller dylikt, spände jag hela kroppen. Tur nog så lyckades jag hålla mig samman.

Vad som blivit klart för mig denna vecka är till vilken grad jag utsatts för psykisk misshandel utöver den fysiska misshandeln. Samtidigt är det så skönt att få berätta delar av min berättelse eftersom jag vet att mina erfarenheter kan hjälpa andra, även om det tar energi från mig att exponera mig. För så känns det, att jag exponerar min själ för allmänhetens beskådan.

Vad jag framförallt uppskattar med denna vecka är vilken fantastiskt bra övning det har varit för mig att tala inför människor på det vis jag har gjort. Vad jag dessutom känner starkt är hur självklart det ändå känns för mig att stå och tala fritt inför andra människor även om jag är väldigt ny vad gäller sådant här typ av arbete.

Avslutningsvis vill jag säga att jag är otroligt tacksam som fått denna möjlighet att åka till Almedalen med den fantastiska föreningen jag tillhör, jag är tacksam till alla som stöttat mig och trott på mig. Nu såhär efter veckan känner jag trots allt inget annat än kärlek.

Olga

Kommentera

Namn*

E-postadress* (never published)

Hemsida