Blog

Reflektion från första dagen i Almedalen

Hej kära ni,
Igår var vår första aktiva dag på Almedalen och jag har fått uppgiften att summera mina upplevelser. Dagen var fullspäckad med seminarium och kampanjande, men min personligt största och mest utmanande uppgift var dock att delta på dagens första seminarium och dela med mig av mina egna erfarenheter av vården som våldtäktsutsatt.

I förrgår kväll och igår imorse tvekade jag om jag överhuvudtaget skulle gå upp där på scen och berätta om mitt övergrepp, försöka hitta balansen mellan att vara saklig och professionell kontra känslosam och äkta. Innan mig talade Caroline M om sina upplevelser från vården och hon var så otroligt häftig och vältalig. Vad imponerad jag är av den kvinnan! En sekund efter Julia presenterade mig upp på scen insåg jag att det var nu eller aldrig, jag kommer verkligen inte någonsin bli redo. Och vilka fina reaktioner jag möttes av – wow! Jag hoppas och tror att känslorna från min berättelse väckte engagemang hos folk. Bara det faktum att jag såg tårögda politiker och att en av dem även delade med sig av egna erfarenheter fick min bortblåste kämparglöd att väckas till liv igen. Jag tror verkligen att man når sina medmänniskor genom att prata om sina känslor, för även om man aldrig har varit utsatt för sexuella övergrepp och inte kan relatera till det i sig så finns det en stor chans att någon av åhörarna annars kan relatera till känslor som sårbarhet, tragedi, rädsla och skam och genom sympati och känslomässig förståelse öppna upp till givande samtal. Att också vara i en miljö kring andra engagerade och gå på känslostarka seminarium är helt nytt sätt för mig att prata om min händelse på, vilket är en helt annan rehabiliteringsform. Jag tror på det, men jag påminner mig också om att det finns ingen stress över när man ska vara stark att klara av vissa saker.

 
Hela gruppen utmanade även sig själva tror jag när det gällde kampanjandet i form av kontakten med inspirerande människor och att be dem vara med på bild och därmed stötta vår kampanj Våga Omtanke. Självfallet mellan mina gråtpauser har jag kunnat omfamna känslan av hur spännande det faktiskt är att vara här med sådana fantastiska tjejer och faktiskt se hur våra ord och visade känslor kan påverka andra människor och sprida förståelse och driva kampen mot sexuellt våld.

 
Lika mycket som jag kommer komma ihåg den här dagen som världens jobbigaste så kommer den också vara en av de coolaste i mitt liv.
Mängder av omfamningar till er och fortsätt ta hand om varandra! Och tack så hemskt mycket för ert stöd!
Ida W

 

Almeldalen dag 1

Kommentera

Namn*

E-postadress* (never published)

Hemsida