Erika

  • Erika

Vi träffades via internet sommaren 2010, jag hade precis fyllt 18 och ha var 23.
Relationen var jättebra i början, han var omtänksam, kärleksfull och satte alltid mig först.
Men efter ett tag blev det väldigt mycket festande, han umgicks mycket med kriminella men jag tyckte vid den tidpunkten att det var lite coolt. Sedan kom drogerna in i bilden, han tog mycket men inte jag.

Tiden gick och det blev vinter, vi hade åkt ut till mitt landställe och han hade druckit mycket den kvällen. Det började med att han blev otrevlig och jag började ifrågasätta hans beteende och det var då det första slaget kom. Han slår mig med öppen hand och sedan tar han strypgrepp. Jag lyckas låsa in mig på toaletten och ringa en kompis, hon säger att jag ska sticka därifrån men det var mitt i natten och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Så jag går ut från toaletten och in till sovrummet.

Jag hör honom ladda luftgeväret så jag gömmer mig i garderoben i sovrummet. Han hör mig och börjar ropa efter mig medans han drar geväret mot väggen, han fortsätter att ropa tills han hittar mig. Han stod och tittade på mig och riktade geväret mot mitt huvud och säger att han ska skjuta mig, jag skriker nej. Då börjar han skratta och säger “är du dum i huvudet? tror du verkligen att jag har laddat den?” och sedan skjuter han sig själv i benet. Den kvällen var den första gången jag blev slagen, men inte den sista.

Sakta förändrades han, han blev mer svartsjuk och kontrollerande. I december samma år blir jag gravid, men under graviditeten så eskalerar kontrollbehovet.

Jag blev tvungen att följa med när han festade för att han skulle vara säker på att jag inte var med någon annan. En kväll när vi var ute på krogen så blev han arg på mig och tryckte upp mig mot en vägg och tog stryptag. Svartsjukan blev bara värre, det kunde räcka att någon annan tittade på mig så anklagade han mig för att vilja vara med andra, och trots att jag var gravid slog han mig flera gånger, ofta i magen.

Jag föder vår son på sommaren 2011, han är det bästa som har hänt mig men redan från början så störde sig han på vårt barn och tyckte att han var ivägen. Fyra dagar efter förlossningen våldtar han mig och ger mig men för livet. Det blev tillslut så att jag fick “välja” mellan att bli slagen eller att ha sex vilket innebar att jag blev våldtagen.

Han började använda vår son som ett verktyg att skrämma mig med, han kunde tvinga mig att ge honom min son och sedan satt han “låtsades” att han nästan tappade honom. En kväll då han slagit både mig och tagit barnet ifrån mig ringer jag polisen. Jag fick inte rätt hjälp vilket resulterar i att jag stannar kvar i förhållandet, för jag sitter fast bäde där och i medberoendet.

Han dömdes dock till 8 månaders fängelse för grov kvinnofridskränkning men han kommer ut efter fyra månader och vi fortsätter vår relation.

Vi flyttar ut till mitt landställe men han tröttnade snabbt på att han inte fick dricka eller ta droger och stack in till stan en kväll, han visste att han inte fick komma hem om han var påverkad men det gjorde han ändå, samma kväll hade jag pratat med en kompis om hur situationen var och hon hade bett mig ringa om det var något.

Så fort han kommer in genom dörren känner jag stanken av sprit, han är på dåligt humör och jag ringer min tjekompis och försöker få fram att han är här och kommer att slå mig, hon förstår fort och sätter sig i bilen och kör ut till oss. Han börjar slå mig för att han inte får hålla i barnet, jag försöker springa iväg, han puttar ner mig på golvet, jag lyckas ta mig upp varav han slår mig igen, bebisen skriker och min kompis ringer, jag svarar men försöker dölja mobilen så att han inte ska se att någon ringer, men han ser det och blir ännu argare. Då springer jag till badrummet men han hinner ifatt mig och biter mig i ansiktet, han säger att om jag polisanmäler det här så ska han skicka någon som kommer våldta mig framför vårt barn.Jag försöker göra mig fri men han tar min telefon, jag lyckas tillslut komma in i badrummet och låser dörren. Jag öppnar fönstret ock skriker efter hjälp men ingen hör mina rop. Han har börjat hugga i dörren med en kniv för att försöka komma in. Jag måste fly, så jag tittar ut genom fönstret, det är 2 meter ner, jag vet att jag inte har ett val så jag lindar in bebisen i en handuk och hoppar.

Jag hade änglavakt den kvällen för jag bryter inget och bebisen klarar sig, jag springer ner till vägen och ser en bil som kommer, det är min kompis. Jag hoppar in i bilen och vi ringer polisen. Dom griper honom samma natt.

Ganska snart drar vårdnadstvisten igång, samtidigt döms han och åker in igen. när han kommer ut så fortsätter vårdnadstvisten och den 5 februari 2013 får jag ensam vårdnad om barnet.
Än idag är jag rädd för honom, varje gång jag går ut så är jag orolig att han ska stå där. Idag har han en ny tjej och ett nytt barn.

Jag fick aldrig rätt hjälpa att bearbeta det jag var med om. Jag har kämpat ensam igenom hela det här helvetet. Men idag vet jag hur stark jag är.