Caroline

  • Caroline

”Nu händer det. Nu är det försent.” Alla tankar jag haft kring hur min första gång skulle se ut forsade förbi och det enda jag kunde göra nu var att acceptera att just han fick ta min oskuld.

Jag hade alltid haft svårt att säga nej. Jag hade det stora behovet av att alltid vara alla till lags vilket gick till överdrift många gånger. Allt jag ville var bara att bli omtyckt och älskad.

Jag började söka mig till nätet. Där fann jag den uppmärksamhet och bekräftelse jag behövde. Jag pratade med ett flertal killar och män via olika chattforum dagligen varav de allra flesta bad mig att skicka bilder alternativt visa mig i webcam i sexuellt syfte. I utbyte fick jag komplimanger som jag trodde skulle förbättra min självkänsla. Men det förvärrades. Nätet kom att bli min medicin.

Det var alldeles i början av sommaren 2011. Jag var 15 år när jag började prata med Honom. Jag visste att han var 10 år äldre, men hans förtrollande charm övervägde detta. Dock var aldrig tanken att jag skulle träffa honom. Det skedde i all hast när vi befann oss på stan under samma tidpunkt. Träffen blev dock inte långvarig då min syster väntade på mig. Jag minns hur märkligt han betedde sig under detta tillfälle. Han lyckades övertala mig till att träffa honom igen. Denna gång hemma hos honom.

Han ser på mig och frågar ”Vill du?” Jag säger inget. Han frågar igen ”Vill du?” och jag mumlar att jag inte vet. Men sedan händer det. Snabbt. Till en början är jag mest förvirrad och lite besviken över att jag gav mig så lätt. Jag ville så gärna att min första gång verkligen skulle kännas rätt. Men detta kändes si sådär. Sedan blir han dock allt mer aggressiv. Han drar mig i håret och när jag försöker sätta mig upp puttar han ner mig. Jag blir rädd. ”Det gör ont. Jag vill inte mer” säger jag ett flertal gånger. Han ignorerar mig till en början, och svarar sedan något som verkligen präntats in i mitt huvud. ”Du säger det för att du inte vill.”

Under processens gång har han använt rejäla mängder med matolja samt en dildo. Och har dessutom filmat det hela till och från. Jag bad honom att använda kondom vilket han gjorde, som han sedan tog av sig i smyg. Mitt i allt ringer det i hans telefon. Han avbryter allt och svarar. Betydde jag verkligen så lite? Att han först kunde göra precis det han ville med mig för att sedan nästan knuffa mig åt sidan för att besvara ett samtal? Han verkade vara en viktig person. En chef av något slag. Jag ställde mig upp och gick ifrån lite. Jag ville inte vara i vägen. Jag gick ifrån och diskade den enorma högen med disk som täckte hela köket. Hela situationen var så märklig. Jag ville så gärna vara till lags. Jag ville så gärna bli omtyckt av honom. Sedan fortsatte det.

Det började bli sent. Jag hade kommit dit kring 12.00 och klockan var nu strax över 21.00. Jag såg att jag hade många missade samtal från mina föräldrar. Jag fick panik. Jag behövde komma därifrån. Tänk om jag skulle missa sista tunnelbanan? Tänk om jag skulle bli fast här? Eller tänk om han inte skulle låta mig ens få sova kvar? Var skulle jag ta vägen? Hur skulle jag förklara mig för mina föräldrar? Jag förklarade att jag behövde gå. ”Vi måste avsluta”, svarade han. Jag försökte verkligen ta mig ifrån hans grepp men han bara drog och drog i mig. Jag tittade åt sidan och låtsades att jag befann mig någon annanstans i väntan på att det skulle vara över. Snart är han klar. Snart är det över, tänkte jag. Till slut kom jag därifrån. Jag sprang till tunnelbanan allt vad jag kunde och satte mig och grät. En kille, några säten framför mig, såg på mig. Jag mötte hans blick och minns hur äcklad jag kände mig. Hur äcklad jag kände mig av män.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att ta en lång dusch. Jag förstod inte riktigt vad som hade hänt. Jag hade åkt hem till en kille. Han hade gjort något som jag inte ville. Jag satte mig i den situationen och fick skylla mig själv. Det var så jag resonerade. För så här ser inte en våldtäkt ut. En våldtäkt kan inte ske om man självmant gått med på att följa med personen hem. En våldtäkt kan inte ske om man velat eller ens varit nyfiken på att ha sex till en början. En våldtäkt kan inte ske av en person du fattat intresse för. En våldtäkt kan inte ske av en individ som är högt uppsatt i samhället och lever ett normalt och värdigt liv. Dessa tankar åt upp mig inifrån.

Det gick några dagar. Han kontaktade mig ett flertal gånger. Jag svarade inte till en början. Men så en dag bestämmer jag mig för att höra vad han har att säga. Han ville ses. Jag förklarar att jag är otroligt ledsen över det han gjort och att jag därmed inte vill träffa honom igen. Han lovar att det inte ska ske igen och att vi kan ses över en fika. Jag förstod någonstans att han egentligen inte menade vad han sa, men jag ville så gärna tro honom. Jag ville så gärna tro att han faktiskt var den där trevliga och charmfulla killen jag pratade med i början. Tre veckor senare träffas vi igen. Och allt sker i repris. Dock har jag inget speciellt bra minne av denna gång. Det är möjligt att jag har förträngt det.

Jag fick då och då svåra panikattacker. Jag drömde mardrömmar om honom och kunde inbilla mig att jag såg honom varje gång jag var på stan.

Hösten 2015 polisanmäler jag honom. Detta efter att jag har googlat honom och upptäckt att han blivit dömd till 5 års fängelse för bl.a. våldtäkt mot barn. Jag var alltså inte den enda. Och för första gången på drygt 4 års tid fick jag bekräftat för mig att det han utsatte mig för faktiskt var fel.

Idag går jag i samtalsgrupp för tjejer som varit med om ofrivilligt sex. Jag har ett enormt stöd från mitt målsägandebiträde och väntar nu på att få en tid för förhör hos polisen. Även om förövaren inte får ett strängare straff känner jag att det är så otroligt viktigt att anmäla. Det är läskigt, det ska jag inte ljuga om. Men sexuella kränkningar av alla slag får inte tystas ned i samhället. Inte längre.

Mina ögon fylls med tårar bara jag tänker på det – att jag till slut anmälde. Efter alla dessa år av velande. Efter alla dessa år av skuld och skam. Jag ser alltihop, den större delen av min ungdom, med andra ögon. Jag är inte blind längre. Jag ser.