Blog

Det finns inga ursäkter för att kränka en annan människa

Det är tisdag morgon och jag går upp efter några timmar utan sömn som en splittrad kvinna. Jag har så många frågor och känslor. Mina frågor går till er sex stycken män som likt en ridå mannade upp er kring en ensam kvinna utanför en grill på Södermalm i natt.
”Men åh, här kommer lilla fröken Djursholm. Vad vill du ha i kväll då?”
Fråga ett; hur ska din fråga tolkas med ditt hånleende på läpparna och ditt finger dragandes längs armen? Att du genuint undrar vad jag ska äta..?
Fråga två; VEM är ”lilla Djursholm”? JAG bor på Södermalm, uppvuxen i en småstad.. Men vem av er sex stycken bryr sig om det?
Ni har tydligen redan bestämt er, jag är ett byte! Som katten leker med råttan…
Fråga tre; väntar ni på att jag ska bli rädd? Där har ni faktiskt redan vunnit! Jag är rädd innerst inne. Under min långa kappa och mina jeans skakar mina knän. Ni är sex, jag är en.

Ni har förstås roligt,  Ni som kommer nära mitt ansikte, hånler och puttar på mig samtidigt som ni fortsätter fråga vad som för ”lilla Djursholm” till Södermalm? Är jag kanske ute efter något särskilt? Något annorlunda? Något exotiskt? För det kan ni ju ge mig, alla sex! Och så hånskratten…
Lite fler puttar på ”lilla Djursholm” som verkar spela oberörd.

Men jag vill att ni ska veta att jag är inte oberörd. Ni kanske bör veta en sak om ”lilla Djursholm”. Jag har vart en av de hundra kvinnor om dagen som blir våldtagen. För två år, två månader och två dagar sedan fick jag mitt liv totalt förstört. I två år, två månader och två dagar har jag jobbat aktivt med att hitta tillbaka till mig själv, en slags självkänsla och värde som människa! Jag har i två år, två månader och två dagar med och utan hjälp slagits mot objektifieringen av människan. Efter våldtäkten började jag att klä mig annorlunda, bytte klänningar mot jeans och klippte av mina långa lockar till en rak page. Allt för att i minsta möjliga mån vara den kvinna som blir våldtagen, den kvinna som syns, den kvinna som får skylla sig själv. Den kvinna som var jag innan, som uppenbarligen förtjänade detta.

Nu, två år, två månade och två dagar senare, har håret sakta börjat växa ut och ibland bär jag klänning! Jag har människor runt mig dagligen som aktivt hjälper mig tillbaka till en självkänsla och mot kampen om objektifiering av mig som kvinna.

Men i natt var ni sex mot en, som på två minuter raserade det mesta jag byggt upp. Ni skrämde mig! Ni äcklade mig! Ni puttade på mig! Ni drog i mig! Samtidigt som ni omringade mig.
Mina slutliga frågor till er är; vad ville ni? Vad vann ni? Var ni nöjda när jag gråtandes rusade därifrån?

Samtidigt vill jag också tala om för er att vilken kvinna det än hade vart, med mitt bagage eller inte, är jag ganska säker på att hon känt sig lika kränkt, rädd och hjälplös. Det finns inga rimliga svar till ert beteende! Det finns inga rimliga svar till varför jag inte ska kunna, oavsett tid på dygnet, beställa mat i en grill! Det finns inga ursäkter för att sådana som ni ska kunna kränka eller skrämma en annan människa!
Vad hade hänt om jag inte haft en sambo som dykt upp efter 5 minuter? Det vill jag nog inte tänka på.

Helst vill jag bara tänka på att det finns ett slut där borta, att machokulturen försvinner. Att objektifieringen att kvinnan försvinner. Att vi alla på samma jord skulle ha lika värde. Ändå känner jag ett behov av att berätta att gänget hade alla möjliga ursprung, även svenskt. Och att min våldtäktsman är svensk. Ifall att nått arsle tänker göra även detta till en rasfråga..

 

Ida
Krigarinna och kassör i Föreningen Tillsammans

ida

2 svar till Det finns inga ursäkter för att kränka en annan människa

  1. Sånt jäkla otrevligt beteende! Jag har alltid med mig cykeln på kvällarna i hoppet på att nått sätt kunna undvika en sån här situation, men det är nog bara en falsk säkerhet. All kärlek till dig Ida! Jag hoppas du återhämtar dig fort från denna hemska upplevelse. Massa kramar till dig!

  2. Fruktansvärt. …. Jag känner med Dig.
    Undrar vad killar som dessa tänker när de går och lägger sig efter denna kväll. Har de helt förlorat sin empati? Fruktansvärt. ….

Kommentera

Namn*

E-postadress* (never published)

Hemsida